Även jag har mina gränser
Nu är det faktiskt allvar. Min lömska och irriterande granne har nu gått långt över gränsen för det acceptabla. Det är en sak att han håller på och spelar musik eller tevespel eller vad det nu är på volym a la luftvärnskanon nätter igenom. Dessutom har han fester i tid och otid och det springer en massa folk fram och tillbaka som springer ut i trappen och röker och hånglar och bråkar om vart annat. Jag har haft mina festperioder själv så jag har full förståelse för att folk vill ha roligt då och då. Dessutom är jag musikälskare så att han spelar musik på lite partyvolym någon gång ibland har jag heller inget principiellt emot. Men någon måtta måste det ändå få vara. Man kan inte hålla på så där hela tiden. Ibland undrar jag nästan om han driver svart klubb och tar inträde där. Nu kanske jag är lite extra irriterad eftersom jag för tillfället lider urinvägsinfektion. Men ändå, alla har ju gränser. Dessutom misstänker jag att han snor en del av mina kläder i tvätt stugan. Vi ser ut att ha ungefär samma storlek nämligen. Hur som helst saknar jag ett par av mina skjortor och ett par supersnygga byxor som jag köpte i London. De försvann i tvättstugan för ett par veckor sedan. Och häromdagen tyckte jag att jag såg grannen gå omkring i mina saknade kläder. Det kan inte vara en tillfällighet.