Gillar inte sjukhus
Jag lider av en smärre åkomma och har gjort det ett tag nu. Hur som helst ska jag botas från den helt och hållet nu är det tänkt vilket innebär att jag måste läggas in på sjukhus. Jag hatar verkligen sjukhus bara. Intensivt. Jag klarar liksom inte av miljön och framför allt inte lukten. Det luktar på något sätt på samma vis som ordet klimakteriet låter. Låter det konstigt? Där det väl antar jag. Jag har alltid haft ytterst märkliga associationsbanor, så har det varit hela livet. Min hjärna är kopplad på något skumt sätt som skiljer sig från normala människor antar jag. Så har det alltid varit som sagt. Det räcker med at någon säger något, det kan vara vad som helst och det kan leda till att jag snöar in på något mer eller mindre bisarrt och fastna på det spåret timmar i sträck. Jag har påtagligt svårt att släppa saker nämligen. Det är ett annat av mina personlighetsdrag. Jag släpper aldrig taget.